Evelina

För en vecka sen var jag, simon, oskar och gustav på dundret och åkte slalom och snowboard. Ja trodde ja var rätt okej på att åka slalom eftersom jag åkte en hel helg för sisådär fyra år sen då Svenne levde och hade tagit med mig och morsan upp i backarna i gällivare för att lära oss åka.  Han lärde oss så vi blev riktigt bra bara på en helg och vi hade inga problem att ta oss ner ända från toppen av dundret.

Så de första jag gjorde var ju att åka upp till toppen.....

Tror ni de gick bra att ta sig ner? NEJ inte det inte! Jag fick svindel, var jätterädd å hade ingen aning om hur jag skulle klara av att ta mig ner utan att slå ihjäl mig. Ja kunde knappt svänga. Usch ja blir kallsvettig bara av att tänka på det. Tog väl ca en timma för mig att ta mig ner för första backen.

Sen tänkte jag att va fan, solstigen tog ju både jag och mamma oss ner för hur lätt som helst, den backen ska jag nog klara! så jag åkte upp igen!
Å lika länge tog de att ta sig ner. Fy så förtvivlad jag var. Alla killarna var jätteduktiga å hann åka förbi mig flera gånger å jag bara fanns där i backen som ett hinder i all evihet. Så kändes det, haha skrattar åt det så här i efterhand.

Sen stängde dundret för kvällen.

Dagen efter åkte jag hela dan i familjebacken eller barnbacken, va de då heter, å det gick superbra! Å solen sken och de var alldelens perfekt väder. Kändes så skönt att kunde åka och så tränade jag ju upp mig så jag nog skulle ha fixat att åka från toppen igen, men jag provade aldrig det den dagen. De får jag ta nästa gång vi far dit, men då börjar jag och tränar i barnbacken föst så man känner sig säker :)

Jag längtar tillbaka till dundret! 
Saknar oxå Svenne, gällivare kändes inte alls som förr nu när han inte finns längre. Tänkte på Svenne när jag åkte där i familjebacken och solen sken, önskade att han oxå var med mig.