Miste min älskade Diana
Mitt i den vackra sommaren då de kändes som om allt flöt på bra och ingenting i världen kunde få mig olycklig hände det som inte fick hända.
Diana, min häst skadade sig i hagen. Hon hade råkat trampa på en gammal brädbit som låg i hagen och så i samma stund som hon trampat på den så slog den upp mot magen, spetsade henne på sidan av juvret snett in mot bakbenen. 2,5 decimeter gick träbiten in i hennes muskelmassa.
Det visste vi inte då när vi stod där och inspekterade såret med den utstickande träbiten. Det såg förskräckligt ut men eftersom de såg ut som om den var vinklad bakåt mot bakbenen ville jag iallafall göra ett försök med att ta hem veterinären och försöka få ut träbiten. Hade den varit vinklad inåt mot magen hade det varit kört på en gång.
veterinären kom, drogade ner henne och fick ut träbiten.
Tvättade rent, fick ut några fler träflisor, ordinerade medicin och sen var det bara att vänta och se hur hon tog sig.
Träbiten....
Vecorna efter var upp och ner. En dag trodde jag att faran var över då hon mådde så bra att hon t.o.m. tog några gallopp språng i hagen. Men sen blev det bara värre...efter att hon lagt sig ner i hagen på den onda sidan och vi vände över henne på rätt sida så hon kunde resa sig upp så var hon sig inte lik efter det. Ja tror hon slet sönder såret invändigt ännu mer efter att hon rest sig upp. sen la hon sig ner i boxen den natten, på fel sida igen. Då började jag inse att de kanske inte skulle gå vägen. Vi rev boxen, vände över henne på rätt sida igen och så tog hon sig upp igen. vilken fruktansvärd smärta de var för henne trots att hon gick på stark medicinering och smärtlindring. Till sist försvann kämparglöden i hennes ögon och jag såg bara smärta, då var de dags att fatta det beslut som alla vi djurägare hatar att fatta.
Jag lät henne gå vidare till de evigt gröna ängarna.
Så tomt utan henne........
Vila i frid gumman.
Fy så hemskt! ryser Det låter som ett klokt beslut av dig att låta henne vandra vidare även om det är fruktansvärt när man står där och ska ta orden i sin mun.
ÅÅh vad jag beklagar, vilken enorm himla otur!! Så vacker hon var din flicka, du gjorde ju såklart rätt som skonade henne men jag vet precis hur ont det gör i allafall...Kramar
Fy så hemskt.. jag beklagar. Det är såna när sånt här händer som man funderar om man verkligen ska hålla på med hästar (eller andra djur för den delen)! Det gör ju så ont när man förlorar dem. Johanna
usch så hemskt :/
Hej! Hittade din blogg och sökte direkt på "Diana" jättetråkigt att det gick såhär, men du tog ändå rätt beslut. Diana har fått vara pigg många år! Och jag är så glad att jag sålde henne till er, för hon verkar ha haft några fina år! Hon var min prinsessa och kommer alltid vara det! Det känns så roligt att kunna se hur hon haft det! Hon hade inte kunnat få det bättre!
Ta hand om dig. //Erica
